Hur viktiga är dopamin och serotonin för vår framgång?

Eftersom forskningen kring Dopamin och Serotonin hela tiden utvecklar den bild som vetenskapen har av vad dessa ämne står för och gör med oss finns det en risk att vanligt folk inte hänger med. Risken är också stor att associationerna till vilka funktioner dessa ämnen har blir ensidiga och förenklade. Det finns nämligen inget enkelt med dessa ämnen var för sig eller hur de samverkar med varandra.

Dopamin har i en omfattande kartläggning relaterats till nyfikenhet, lärande, öppenhet, nya idéer, kreativitet, att se möjligheter snarare än hinder, kognitiva exekutiva funktioner, motivation, belöningar, njutning, upphetsning, reproduktion och motorisk kontroll. Detta är enbart de funktioner som rör nervsystemet. Dopamin som både är en signalsubstans och ett hormon har i det senare fallet inverkan på en rad system utanför hjärnan och nervsystemet.

Serotonin finns främst i det nervsystem som omgärdar mag- och tarmkanalen. Ämnet är där förbundet till regleringen av matspjälkningssystemets aktivitet och är involverat i perceptionen av (ätbara) resurser. Serotonin har också med sociala gruppkonstelationer och social dominans att göra. Ju mer dominant en individ är i en grupp desto högre är halterna av Serotonin i individen. Ju mer undergiven en individ är i gruppen desto lägre är halterna av Serotonin. Serotonin är också inblandat i mänsklig kognition, i minnen och lärande, oro och depression, samt så oförenliga sidor av vårt känsloliv som empati och aggression.

Det visar sig också från en rad studier att Serotonin har med viljestyrka, uthållighet och med att följa en plan att göra. Här får Serotonin en viktig balanserande funktion på Dopamin och dess effekter.

När du står inför något som kan uppfattas som belönande skickar de delar av nervsystemet som påverkas av Dopamin signaler att du ska utföra de handlingar som leder till belöningen. Det kan vara en bulle som ligger på ett fat framför dig. "Ta den och ät den, det är belönande" meddelar det dopaminstyrda systemet.

När du står inför något som innebär att följa en plan, som i vissa fall innebär att behöva anstränga sig eller vänta en längre tid för att genomföra planen, signalerar det system som påverkas av Serotonin att du ska hålla ut och vilja nå hela vägen. "Ta inte bullen som ligger framför dig, det lönar sig att vänta för då får du två bullar" kommunicerar det serotoninstyrda systemet.

Dopamin verkar på en mycket basal nivå i de äldre strukturerna av vår hjärna medan Serotonin verkar på en högre nivå i vår främre del av storhjärnan. Dopamin får dig att agera på impuls, väldigt direkt. Serotonin får dig att kontrollera dina tankar och handlingar till det som i ett längre perspektiv är bäst för dig.

En studie som genomfördes på fyraåringar för över 40 år sedan gick ut på att barnen kunde välja på att få en marschmallow nu eller två marshmallows något senare. Vissa barn valde den direkta belöningen, drivna av dopaminsystemet. Andra valde att vänta och få en större belöning, drivna av serotoninsystemet. I en uppföljande studie visade det sig att de barn som valde att vänta för att få två marshmallow senare i livet fick högre betyg i skolan, utbildade sig längre och blev rikare. Detta enskilda val hade större effekt på individernas framgång än vad ett IQ-test (generell intelligens) hade.

Skillnaden mellan en marsmallow och två marsmallows är större än vad man vid första anblick kan ana. I själva studen då man ska välja, väljer man mellan en fysiskt existerande godis som ligger framför en eller en föreställning (man kan ju ännu inte se två godisar) av vad som kan hända i framtiden. Valet står mellan något konkret och något abstrakt. Man måste tänka bort det man ser framför sig och se potentialen i det som ännu inte är en realitet för sinnena. Denna förmåga, att se det möjliga som ännu inte har inträffat, ger en fokuserad individ med god självkontroll. Häri ligger den potentiella framgången.

När en person får en idé och genomför ett projekt för att förverkliga idén sker det en nära samverkan mellan de båda systemen för Dopamin och Serotonin.

1. Det är dopaminsystemet som bidrar till att man får en idé och att det känns belönande i sig när man får idén.

2. Det är serotoninsystemet som vill förverkliga idén och lägger upp en plan.

3. Det är dopaminsystemet som ger belöningar i form av en känsla av tillfredställelse under tiden man fullföljer sig plan.

4. Det är serotoninsystemet som gör att man håller ut och håller fast vid sin plan trots att det är ansträngande och tar tid.

5. Båda systemen ger en känsla av tillfredsställelse när man har uppnått sitt mål och slutfört planen. Det känns bra och man kan tänka sig att göra om ett liknande projekt igen.

Forskaren Alison Gopnik har föreslagit en hypotes att njutningen av att få en förklaring är en parallell till att få en orgasm när man har sex. Det är inte bara njutningen medan man har sex som får oss att vilja ha det igen utan framförallt att akten utmynnar i en orgasm. Att uppleva en förvirring eller en olustkänsla över att man inte förstår får oss att vilja nå klarhet. När man kommer till ett stadie där man förstår är det så tillfredställande att det blir en slags mental orgasm. Denna tillfredställande känsla gör att vi vill söka förklaringar igen och igen. Vissa individer har en större drivkraft i att söka och uppnå förklaringar och därmed en tillfredställselse i livet.

Gopniks hypotes kan också kopplas till en samverkan mellan Dopamin och Serotonin. Det är dopaminsystemet som gör att vi upplever en nyfikenhet i ett "mysterium" och vill ha en förklaring. Det är serotoninsystemet som gör att vi ihärdigt och uthålligt söker svar för att få en förklaring. Det är båda systemen som ger oss en belöning och njutning när förklaringen är funnen. Individer där dessa system samverkar är mer vetgiriga och lär sig därför mer. De är å ena sidan med jämna mellanrum tillfreds över att få förklaringar och å andra sidan aldrig nöjda med vad de vet utan vill fortsätta att lära sig, fortsätta att förstå mer.

Sammantaget framstår det för mig som att både Dopamin och Serotonin behövs för att man ska nå framgång på både kort och lång sikt. Båda krävs för att man ska eftersträva något som ännu inte är en realitet och som man antar, på grunder man enbart föreställer sig, ska bli än mer belönande på sikt än det man kan få idag. Med enbart Dopamin går man för det kortsikta och med enbart Serotonin kan man gå för det långsiktiga men man ser inte den potentiella belöningen. Inget av systemen var för sig ger alltså mer än det man redan kan få nu. Man tänker inte stort och strävsamt.

Hur framstår denna förklaring för dig? Är den belönande? Var det värt mödan att läsa hela texten?

29 jun 2019