Attribution och framgång

Attribution är ett fenomen där vi försöker hitta förklaring bakom vissa utfall när vi har gjort något. Om jag lyckas att skicka iväg en boll väldigt långt när jag spelar brännboll försöker jag hitta en förklaring till varför just jag skjuter iväg bollen så långt. Det troliga är att jag försöker komma på egenskaper som bra bollsinne, att jag är stark i armen, att jag har bra timing osv. Det är mindre troligt att jag tänker att det var en tillfällighet och ren tur. Varför är en viss förklaring mer troliga än en annan förklaring?

Attribution är alltså ett sätt att tillskriva oss själva eller andra inre eller yttre förklaringar till varför vi lyckas eller misslyckas. Det var psykologen Fritz Heider som kom på teorin om attribution men den utvecklades senare av t.ex. Bernard Weiner, professor i socialpsykologi, som gjorde kopplingar mellan olika förklaringar och framgång.

Framgångsrelaterad attribution

Enligt Weiner finns det tre förklaringspar som kan bidra till attribution av en framgång eller ett misslyckande:

Är förklaringen inre eller yttre?

Är förklaringen stabil eller tillfällig?

Är förklaringen kontrollerbar eller utom kontroll?

Om vi återgår till mitt exempel om mitt lyckade slag i brännboll kan jag fråga mig om skälet till att jag slog så bra berodde på inre förklaringar, som mina goda egenskaper när det gäller bollkänsla och bollkontroll, eller att vinden tog tag i bollen och råkade föra den i riktning mot mott bollträ. Här verkar det troligast att det lyckade slaget berodde på mig.

Är fullträffen en engångsföreteelse eller något som har hänt mer än en gång? Om det händer då och då eller rent av ofta borde det finnas en stabil förklaring bakom. Att jag har bra bollkänsla och bollkontroll är något som är bestående. Det kan också ha varit så att jag testade att hålla bollträt på ett nytt sätt och det hjälpte mig att få en bättre träff. Då var det snarare en tillfällig orsak.

Kan jag kontrollera utfallet när jag spelar brännboll eller är det helt eller delvis utom min kontroll? Har jag så mycket kontroll över min percpetion, mitt fokus, mina muskler och min koordination att jag kan få till en träff nästan när jag vill? Har jag svårt att kontrollera mina inre processer och min motorik så att det snarare är tur att jag någon gång träffar.

Händer det kanske att jag träffar för att någon insisterar att jag ska slå med en stor skumgummiboll? I det senare fallet är orsaken extern och delvis utom min kontroll. Lika så är det om vinden tar tag i bollen så att jag råkar träffa den. Det är externt, tillfälligt och utom min kontroll.

Det optimala när man ska lyckas med något är om framgången beror på interna faktorer, på faktorer som är stabila (t.ex. om jag har tränat mycket) och faktorer som man kan kontrollera (för att jag har tränat mycket).

Efter att ha kommit fram till vad som ligger bakom en viss händelses utfall har vi en tendens att använda attribution för att skapa förväntningar. De gånger vi lyckas stärks vår tro på att det beror på inre och stabila faktorer. De gånger vi misslyckas kan vi komma fram till att det beror på sömnbrist eller en dålig dag bara.

Skevhet och attribution

Det finns vissa kända fenomen när det gäller attribution som har med en skevhet att göra. Denna skevhet är relativt systematisk hos de flesta av oss.

När något går bra har vi en tendens att tillskriva oss själva, interna faktorer, den lyckade utkomsten. När något går dåligt har vi istället en tendens att tillskriva yttre faktorer förklaringen till misslyckandet. När jag lyckas slå brännbollen hårt och långt beror det på att jag är så himla bra och fokuserad. När jag missar beror det på att någon medvetet distraherade mig. Då går vi inte med på att vi saknade rätt fokus.

Det är också relativt troligt att vi gärna ser att vi själva har god kontroll över utkomsten de gångerna det går bra men att vi förlorade kontrollen när det går mindre bra.

Denna skevhet finns också när vi attribuerar vad som ligger bokom andras framgång eller misslyckanden. En variant är att vi tillskriver andra externa förklaringar när de lyckas. Vi kan säga att personen befann sig i en gynnsam situation. När personen misslyckas kan vi tänka att personen saknar talang.

När andra misslyckas kan vi också utgå ifrån att det beror på personliga faktorer fast det är känt att det beror på situationella faktorer.

Andras inverkan på egen attribution

Skolbarn kunde få höra att de var smarta när de hade utfört något. Som en följd av detta attribuerade de smarthet till sig själva och ansträngde sig lite när de stäldes inför nya uppgifter. När de själva fick välja valde de enkla uppgifter och slutade njuta av att lösa problem. Skolbarn som fick höra att de hade ansträngt sig hårt efter att de klarat en uppgift valde svårare uppgifter och njöt av att lösa svåra problem. De senare attribuerade att de var bra på att anstränga sig och välde därför att hamna i sådana situationer där de kunde lyckas genom att anstränga sig.

I en långitudinell studie (där man följde barn upp till vuxen ålder) kunde man tydligt se att vissa fick ett fixerat mindset medan andra fick ett föränderligt mindset. Detta berodde på vilken typ av beröm de fick under uppväxten.

Ett fixerat mindset (eng. fixed mindset) innebär en inställning där individen tror att man har vissa medfödda förmågor. Om man lyckas beror det på att man har rätt förmågor. Om man misslyckas beror det på att man saknar de nödvändiga förmågor.

Ett föränderligt mindset (eng. growth mindset) innebär en mental inställning att man kan utveckla de sidor man behöver. Om man lyckas så beror det på att man har ansträngtsig för att utveckla rätt förmågor. Om man misslyckas tänker man att det är möjligt att utveckla de förmågor som man uppenbarligen saknar, om man vill utveckla dessa.

Barn som återkommande fått höra att de är smarta eller duktiga har en tendens att utveckla ett fixerat mindset vilket gör att de inte ger sig in på områden där de saknar rätt färdigheter. Barn som återkommande får höra att de har ansträngt sig tror att det är möjligt att utveckla sig själv att kunna nästan vad som helst. De har då fått ett föränderligt mindset.

i båda fallen rör det sig om interna faktorer. När det gäller ett fixerat mindset tror man att det rör sig om stabila faktorer som är utom individens kontroll. När det däremot gäller ett föränderligt mindset tror man att det rör sig om relativt stabila faktorer som går att förändra genom en hög grad av kontroll.

Sammantaget

Våra framgångar och misslyckanden hänger väldigt mycket på oss själva. Vi har en tendens att attribuera vissa egenskaper och tillstånd till oss själva.

Våra framgångar beror för de flesta på inre faktorer. Det behöver inte vara sant utan kan vara effekten av en skevhet som är förknippad med attribution.

Om vi lägger oss till med ett fixerat mindset, med stor hjälp från andra i vår omgivning, är risken stor att vi inte tror att vi kan utvecklas och att vi kan kontrollera utfallen i våra liv.

Om vi lägger oss till med ett föränderligt mindset, också det med hjälp av andra i vår omgivning, har vi stora möjligheter att utvecklas och välja att ta kontroll över en hel del saker i våra liv som i sin tur leder till framgång.

Framgång är förknippat med ett föränderligt mindset där orsaken till framgången till stor del ligger i våra egna händer, d.v.s. att ha en viss grad av kontroll över vad som händer. Att kontrollera sin egen träning och förbättring är ett typiskt inslag.

29 Jul 2021