Välmående kärleksrelationer som varar länge

Vad är det som gör att vissa kärleksrelationer är välmående och långvariga medan andra leder till ett tidigt uppbrott? Finns det några generella faktorer eller beror allt på den enskilda relationen? En sökning på nätet ger väldigt olika svar. Vissa lägger fokus på att värdera vardagens små njutningar medan andra trycker på att kärlek baseras på hårt arbete. Kan båda stämma eller är det något annat som är mer rätt?

Detta inlägg presenterar sammanställningar från olika forskningsartiklar. Här kan du förhoppningsvis hitta svaret själv så att du och din partner får ett långt liv tillsammans.

Framgångsfaktorer bakom kärleksrelationer

Samantha Joel och hennes kollegor lät år 2020 genomföra ett projekt där data från ett flertal studier baserat på parrelationer processades av det som på engelska kallas 'machine learning'. Det är en form av lärande nätverk som finner mönster i den data som finns tillgänglig och därifrån kan plocka ut värdefulla faktorer. Det hela kan framstå som väldigt långt ifrån forskning om kärleksrelationer, att låta articifiell intelligens göra analysen, men det kan samtidigt vara bästa sättet att hantera den data som forskare sedan tidigare har samlat in.

Projektet fick fram en hel del intressanta resultat som kan säga något om vad det är som gör att vissa relationer är mer välmående och långvariga än andra. Nyckelfaktorn för en bra relation är den eskilda individens subjektiva upplevelse av relationen. Om den enskilda individen i parrelationen upplever att relation är bra förstärker det relationen på sikt. Från projektet var det möjligt se att denna sida av resultatet kunde förklara så mycket som 45 procent av hur relationen skulle fortskrida. Med andra ord kan man säga att om parterna var för sig upplever att de är i en bra relation som kommer de sannolikt att vara tillsammans även om ett år eller om fem år. Så snart denna upplevelse ändras förändras även förutsättningarna för en god relation.

På frågan vad det är som gör att vi upplever och säger att vi är tillfreds med relationen och är engagerade i relationen finns svaret i en handfull faktorer. Av de delfaktorer som subjektivt har störst betydelse för en välmående och långvarig relation hittar vi:

  1. Engagemang
  2. Uppskattning
  3. Sexuell tillfredsställelse
  4. Upplevd tillfredställelse hos partnern
  5. Konflikter

Den viktigaste faktorn för ett välmående förhållande är att man upplever att partnern är engagerad i förhållandet. Om man får känslan att partnern vill vara i relationen resten av livet så blir man själv engagerad att stanna i relationen. Om man istället upplever att partnern är rastlös, lägger tid på jobbet, umgås mycket med vänner eller ägnar sig åt sin favorithobby märker man att det inte blir så mycket engagemang över för relationen och glöden avtar.

Den näst viktigaste faktorn innebär att man får känslan av att partnern är lyckligav  att vara i relationen och känner uppskattning för att få vara i relationen. Om partnern skulle säga något i stil med att "jag är så lycklig som har dig" eller "jag blir så lycklig av att vara tillsammans med dig" är det ett tydligt tecken på uppskattning. Allt som är ett tecken på att partner upplever att relationen tillför något till ens liv är en uppskattning som stärker relationen. Även där blir det en reaktion av motsvarande slag. Om du uppskattar att vara i relationen gör jag det också. På det viset stärker man relationen nu och för framtiden.

När parterna upplever att de har tillfredsställande sex leder detta också till en välmående och långvarig relation. Denna faktor är den tredje viktigaste. Vissa kan tycka att det är oväntat högt medan andra skulle säga att det är oväntat lågt. När man svarar på hur bra sexliv man har svarar man i första hand på hur bra sex man har och inte nödvändigtvis hur ofta man har sex. Däremot kan de som tycker att de har sex för sällan låta det påverka kvalitén på sexlivet. Man behöver därför bra sex någorlunda regelbundet.

Vad man tror om ens partner är också en påverkansfaktor på relationen. Om man tror att partnern är tillfreds med relationen är det ett tecken på att relationen är välmående. Om man tror att partnern är missnöjd blir även relationen drabbad. I detta sammanhang måste man komma ihåg att det man tror om sin partner inte behöver stämma om man frågar partnern. Det är ändå vad man tror som är mest avgörande för relationen. Denna faktor i likhet med många andra framstår som uppenbara. Det är klart att man får en sämre relation om man tror att partnern inte trivs i relationen. Det som är väsentligt i sammanhanget är att denna faktor ändå är så viktig så att den kommer på fjärde plats.

På femte plats hamnar konflikter. Konflikter är omdebatterade i många sammanhang. Ska man leva med konflikter eller inte. Har man en sämre relation om man har många konflikter? Är det mer avgörande hur man löser konflikter? Som du kan läsa mer om nedan är konflikter bra men i denna studie har de utgått ifrån att fler konflikter är sämre än få konflikter. Kärleksrelationer med få konflikter håller ihop längre och mår bättre tillsammans. Det som gör konflikter till en prediktor för en god relation är troligtvis det faktum att de som upplever fler konflikter inte har hittat sätt att hantera sina konflikter på. Det är nedbrytande på relationen.

Förutom ovan fem faktorer förekom fyra relationsspecifika faktorer som tillit, intimitet, kärlek och passion. I många andra studier har dessa fyra, eller någon av de, framstått som betydelsefulla för en välmående relation. Även i denna studie kunde de se att dessa fyra var betydelsefulla. För att se hur betydelsefulla de var plockades de bort ur analysen och då kunde man se att de fem viktigaste faktorerna ovan kunde förklara en god kärleksrelation på egen hand. Vi bör alltså fortsätta att odla tillit och vara intima med varandra osv. Det viktiga är att vi fortsätter att tala om att vi vill stanna i relationen för alltid och att vi uppskattar att vi är i relationen men just den nuvarande partnern.

Personlighetsdrag och tillfredsställande kärleksrelationer

Den första studien hade deltagare från Västeuropa, Noramerika och Nya Zeeland. Det framgår inte om par från Sverige var med. Nästa studie har kopplingar till Iran. Där har de letat rätt på alla studier om hållbara relationer där femfaktormodellen ingår. Resultatet är ganska tydligt.

Kourosh Sayehmiri och kollegor har tittat på vilka personlighetsdrag som bidrar till tillfredställelse i relationen. Par där båda parter har samma framtrådande personlighetsdrag upplevde hög eller låg tillfreställdelse.

Par med ett högt neurotiskt personlighetsdrag var mindre tillfredst med sin relation. Faktiskt är det troligt att de var missnöjda med sin relation.

Par med ett högt ordningsamt personlighetsdrag var mycket tillfreds med sin relation.

Par med ett extrovert personlighetsdrag var ganska tillfreds med sin relation. Detsamma gällde par med ett tillmötesgående personlighetsdrag som är den näst mest positiva faktorn i studien.

En slutsats från denna översiktsstudie som inkluderade över 4000 par är att par där båda är ordningsamma och gärna därtill tillmötesgående får långvariga och tillfredsställande relationer.

Framgångsrika kärleksrelationer

Relationsforskaren Benjamin Le genomförde för tio år sedan en metastudie där de samlade ihop mängder av data från olika studier. Det var en studie som påminner om den första som det står om ovan men något tidigare och med lite annan analysmetod. Resultatet har också likheter.

  1. Engagemang
  2. En positiv illusion av relationen
  3. En inkludering av andra i självet
  4. Kärlek
  5. Stödjande nätverk

I denna översiktsstudie fick de samma utfall som den viktigaste faktorn som i den första studien presenterad ovan. Engagemang i relationen är den starkaste prediktorn för ett långt och välmående kärleksförhållande. Parter som är engagerade i relationen och har för avsikt att stanna får också en relation som varar länge.

I många psykologiska studie framgår det att vi ofta tror att vi är bättre än det är. Detta har positiva konsekvenser för t.ex. självkänsla och självförtroende. Man mår bättre om man låter bli att älta negativa sidor. På ett liknande sätt är det med relationer. Vi har en tendens att övervärdera vår relation. Det främsta skälet till det är troligtvis för att vi ska stanna. Om man tror att relationen är dålig eller sämre än den är får man lätt för sig att man ska bryta upp och söka en annan partner. Om man tror att relationen är bra eller rent av bättre än den är finns det stora möjligheter att man stannar kvar. Alla tror naturligtvis inte att deras relation är bra så därför är det också sannolikt att de gör slut.

Inom socialpsykologi studerar man självet som en interaktiv aspekt. Vissa individer har också en tendens att inkludera andra i sitt själv. Om man är i en kärleksrelation där gränsen mellan vad man själv tycker och vad partnern tycker suddas ut är det ett tecken på att man har inkluderat sin partner i sitt själv. Ibland kan man säga att man tycker om något men det är i själva verket partnern som har sagt att hen tycker om detta medan man själv inte har någon uppfattning. När detta är relativt vanligt har man inkluderat sin parner i sitt själv och då visar sig detta vara en positiv faktor för att relationen ska vara bra även i framtiden.

Att ha kärlek i sin relation kan verkar självklart för de flesta. Det som gör denna faktor svår att bedöma beror på att forskare menar att det finns olika sorters kärlek och därmed blir det svår att mäta på ett enhetligt sätt. Det man kan konstatera från denna studien är att kärlek är viktigt. Inte bland de tre viktigaste men viktigt. All sorts kärlek är troligtvis inte heller avgörande för om man har en bra relation. Kärlek är ändå en faktor som förutsäger stabilitet i relationen.

Som femte faktor i denna studie lyfts stödjande nätverk fram. Det är bra i många kulturer om nära venner och släktingar uppskattar partnern. Ju mindre stöd man får ifrån sina nätverk desto svårare är det att upprätthålla en relation. Ju mer stöd man har från omgivningen desto längre håller relationen. Tonåringar som säger "det är du och jag mot världen" upplever i regel inte en lika lång relation som de som säger "min bästis och mina föräldrar tycker om dig".

Benjamin Le har funnit fler faktorer som har betydelse. De är värdefulla men inte lika viktiga som ovan fem:

  • Tillfredsställdelse
  • Konflikter
  • Personlighetsdrag

Hur tillfreds man är med relationen, inklusive sex och intimitet, har en inverkan på hur välmående relationen är och hur länge den kan förväntas vara. Det finns alltså likheter här mellan denna studie och den första i inlägget. Här är dock tillfredställelse nedtonat en aning.

Konlikter är enligt Le inte särskilt avgörande. I alla fall inte antalet konflikter. Han menar att det är hur man upplever och hanterar konflikter som är avgörande. Enligt Le är de som upplever flera alternativt svåra konflikter inte mer benägna att separera än andra. Däremot kanske de inte uppelver att relationen är lika bra (vilket inte är detsamma som att relationen är dålig). Det som är en prediktor är helt enkelt hur man hanterar relationer. Par som hanterar relationer konstruktivt har bättre möjligheter att hålla ihop.

Enligt Le har personlighetsdrag liten inverkan på hur tillfredställande en kärleksrelation är. I alla fall på en individuell nivå. Däremot kan det finnas stöd för att kombinationer av personlighetsdrag, som i den andra studien som presenteras i detta inlägg, är positivt för relationen. Le vill tona ner personlighetsdragens betydelse medan Sayehmiri vill tona upp de.

Hur man får kärleksrelationer att hålla

Eric Barker skrev för fem år sedan en artikel i Time om hur man får kärleksrelationer att hålla. Han sökte svar hos en rad forskare och befintlig forskning.

Dejtingsajter utgår ifrån antagandet att likhet lägger grunden för en bra match. Inom socialpsykologi är det ett etablerat faktum att likhet är en attraherande kraft som får människor att dras till varandra. Utan denna kraft är det mindre troligt att de träffas i första läget. Det kan handla om likhet i utseende, likhet i personlighet, likhet i sättet att kommunicera, likhet i sättet att tänka och likhet i värderingar. Så långt har dejtingsajterna baserat sin matchning på forskning. Enligt Barker är detta helt eller delvis fel. Likhet leder inte till en långvarig relation. Det enda, enligt Barker, som har en betydelse är likhet i hur man känner kring känslor. Detta kallas metaemotioner. Vi söker en partner som hanterar känslor som vi själva gör. Detta kan leda till en långvarig relation.

En annan och för många oväntad positiv faktor är konflikter. Det är inte konflikter som sådana eller antalet konflikter som räknas utan hur man hanterar konflikter. Par som är beredda på att kärleksrelationer innehåller konflikter och gör till sin uppgift att hantera dessa konflikter får en bra relation på sikt. Inga kärleksrelationer är konfliktfira. Därför gäller det att i någon mening gilla konflikter lika mycket som man gillar andra processer i relationen. En väg igenom konflikterna är ett sätt att kommunicera som fungerar och att man hanterar konflikterna på ett känslomässigt likartat sätt. Barker vill understryka att det finns grader av hur man använder kommunikation i konflikter. Sämst är att kommunicera negativa saker till sin partner. Näst sämst eller näst bäst är att inte kommunicera. Att vara tyst är inte sårande på samma sätt som att kommunicera negativt. Det är bara förvirrande och irriterande. Bäst är naturligtvis att kommunicera stödjande och positivt till sin partner. Däremot är det dåligt att hålla inne på känslorna, d.v.s. att undvika konflikter, vilket är en form av att inte kommunicera. Man behöver få ut känslorna. Negativa som positiva. Därefter tar man sig igenom konflikten genom att kommunicera stödjande och positivt.

En kärleksrelation håller längre om man jobbar på att relationen ska bli bra. Det är ansträngande att behålla en relation på en bra nivå. Man kan inte lösa sina problem en gång för alla i ett tidigt skede och sedan leva livet med kärlek och mys. Det uppstår regelbundet nya hinder och utmaningar som man som par får ta sig igenom. Det kräver arbete. Det kan vara ansträngande. Många beskriver dock dessa utmaningar och ansträngningarna som händelser som skapar en än starkare relation. Det binder parterna samman.

Barker vill gärna lägga till att Grit är en framgångsfaktor för relationer. Grit har i ett tidigare inlägg ifrågasatts. Det var populärt för fem år sedan när Barker skrev sin artikel men idag är det inte lika hett. Grit står dock för en kombination av passion och uthållighet. Om man ska lyckas med något behöver man vara passionerad inför detta något. Man behöver också ha den uthållighet som krävs för att nå dit man vill. Denna kombination har visat sig ha väldigt liten effekt i utbildning och arbete. Kanske har det bättre effekt i relationer. Poängen är i så fall att man behöver vara passionerad inför relationen och sin partner och ha en uthållighet för att hålla relationen vid liv. När man bryter den Grit i sina beståndsdelar visar det sig att uthålligheten är mer avgörande och denna är en viktig beståndsdel i personlighetsdraget ordningsamhet. För att få en relation att bli långvarig behöver man vara uthållig. Annars varar det inte.

Slutligen kan man summera de fem punkter som Barker vill föra fram med att kärlek kräver hårt arbete, det kan vara en kamp (återkommande konflikter och utmaningar) och man behöver vara uthållig. Detta satt i ett positivt ljus skulle beskrivas som att kärlek är något man behöver kämpa för och denna kamp är något fint och värdefullt. Det är jobbigt att springa maraton och om man frågar halvvägs hur det känns är det bara en kamp. När man har kommit i mål är man stolt över sitt kämpande. Man känner sig tillfreds och lycklig. Mitt i relationen upplever man det kämpigt till och från. När man har tagit sig igenom de olika utmaningarna blir man stärkta och lyckliga tillsammans.

Eric Barker vill föra fram följande:

  • Likhet är inte avgörande (då det kan få relationen att verka för enkel och mindre värd att kämpa för) men en likhet i synen på känslor är bra
  • Konflikter är bra
  • Man får jobba på relationen för att den ska fungera
  • Grit är viktigt
  • Uppvärdera kämpandet

Man kan säga att en långvarig kärleksrelation mer framställs som blod, svett och tårar snarare än romantik och mys.

Sammanfattning

Detta inlägg presenterar flera stora studier om kärleksrelationer, om att må bra med sin partner och om att känna sig tillfreds i sin relation. Det är detta som får relationer att vara länge. Vilka av alla ovan listade faktorer ska man då ta fasta vid? Det finns tre genomgående budskap:

  • Hur du ser på din partner och relationen är avgörande (båda är engagerade och uppskattar sin partner i relationen samt ser relationen som mer positiv än den möjligtvis är)
  • Hur ni hanterar konflikter är avgörande (bli bra på att hantera konflikter och gilla konflikter)
  • En lång och lycklig relation kräver arbete (sluta aldrig tro på relationen och gör vad som krävs)

Det kan underlätta om båda har ett ordningsamt personlighetsdrag (och ett tillmötesgående drag), om parterna bygger upp tillit, om man har bra sex och om man får stöd för sin relation från vänner och familj. Likhet är viktigare i början av relationen än i slutet. Däremot kan man integrera sin partner i sitt själv vilket är ett tecken på likhet som har vuxit fram. En likhet i hur man ser på känslor är också viktig under hela relationen.

 

9 aug 2021