Emotionell intelligens

I mitten av 1960-talet studerar psykologiforskaren Michael Beldoch individers sensitivitet för andras känslor. Han diskuterar denna sensitivitet, som han kallar emotionell sensitivitet, i förhållande till intelligens. Precis som man kan ha en bakomliggande generell intelligens som påverkar de kognitiva processerna borde man kunna ha en emotionell intelligens som påverkar förmågan att bedöma andras känslor. När Beldoch beskriver sin studie i en artikel 1964 är han den förste att använda begreppet emotionell intelligens. Han ansåg sig kunna visa från sin forskning att förmågan att bedöma andras känslor, eller mer specifikt känslouttryck, inte görs baserat på generell intelligens utan på en annan kanske lika grundläggande förmåga. Där antar han att något som borde kunna kallas emotionell intelligens är vad han söker. Oberoende av Beldoch börjar andra under 1960- och 1970-talen att använda begreppet emotionell intelligens utan att det gör något större väsen av sig. Trots att det bedrevs en hel del forskning om emotionell intelligens under 1980- och 1990-talen är det först 1995 när psykologiforskaren och vetenskapsjournalisten Daniel Goleman skriver en bestsäljande bok med titeln Emotional Intelligence: Why It Can Matter More Than IQ som en bred läsekrets började uppmärksamma fenomenet. De flesta associerar idag emotionell intelligens, eller EQ, med just Goleman. Hans sätt att framställa emotionell intelligens och dess värde som framgångsfaktor har hyllats av media och allmänheten men har kritiserats av forskare inom området. De senare menar att det inte bara rör sig om en förenklad bild utan även om en skev bild.

När Goleman skriver sin bok har redan Howard Gardner, i sin teori om multipla intelligenser, föreslagit att vi har en interpersonell intelligens och en intrapersonell intelligens. En del av de karakteristiker som ingår i dessa två intelligenser beskrivs även av Goleman när han ska definiera emotionell intelligens. Det är antagligen både till Golemans för- och nackdel. Fördelen är att många hade tilltalats av Gardners teori och såg detta som en utveckling från en intelligens starkt associerad med logik och kallt resonerande till flera intelligenser som uppvärderar mjuka och varma sidor av människan. Nackdelen är att all kritik som mer eller mindre befogat riktades mot Gardner också riktas mot Goleman.

Diskussionen det senaste decenniet har kretsat kring om emotionell intelligens verkligen är en sorts intelligens eller enbart en form av kompetens samt om emotionell intelligens/kompetens verkligen är en egen faktor. Vissa forskare hävdar att andra faktorer som de fem personlighetsdragen i femfaktormodellen och generell intelligens tillsammans kan förklara de förmågor som ofta tillskrivs emotionell intelligens. Oberoende av denna kritik och tveksamhet har det bedrivits mycket forskning kring vad emotionell intelligens är och hur det påverkar oss i olika delar av vårt liv.

 

En definition av emotionell intelligens

Många forskare som studerar emotionell intelligens menar att det är ett delområde inom social kompetens. Det är få som på fullt allvar idag anser att det är en intelligens lika grundläggande som generell intelligens. Ett skäl till att det är så är att det råder mycket tveksamhet till generell intelligens och därför är det inte troligt att det finns någon motsvarande emotionell intelligens. Om det finns något som verkligen är en intelligens på motsvarande nivå som flytande intelligens eller kristalliserad intelligens är det en delkomponent. Förslaget är därför att det rör sig om en delkomponent i det större komplexet social kompetens. Till detta komplex hör även kommunikationskompetens. Emotionell intelligens är inte en ren emotionell förmåga utan en blandning av kognition och emotion. Det handlar om att förstå, bedöma och reglera lika väl som att känna och uttrycka känslor. En definition lyder så här:

Emotionell intelligens är en generell förmåga att uppfatta och identifiera känslor (både hos sig själv och hos andra), att reglera känslor (både sina egna och andras) och framgångsrikt hantera känslosamma situationer.

Michael Baldochs bidrag återspeglas i den första delen av definitionen. Han menade att vissa individer är mer sensitiva för andras känslouttryck och därför har utvecklat just denna del av den emotionella intelligensen. Det antyder, vilket många långt senare också hävdar, att man kan lära sig att bli mer känslig för andras känslor. Den emotionella intelligensen kan öka i förfining. Baldochs sensitivitet är enbart en del som kan förfinas. Ett vanligt sätt att tala om emotionell intelligens idag är att dela upp det i fyra områden. Man kan förfina ett av dessa områden eller flera. Att utveckla ett av dessa områden innebär inte att man automatiskt utvecklar något av de andra tre. Att utveckla ett område kan dock ge vissa fördelar i utvecklandet av de andra.

 

Tabell. Olika sidor av Emotionell intelligens.

 

 

Egna känslor

Andras känslor

Identifiering av känslor

Självkännedom, självmedvetenhet, identifiering och differentiering av egna känslor

Identifiering och differentiering av andras känslor

Känna sympati för

Känna empati med

Reglering av känslor

Reglering av egna känslor,

stresshantering

Reglering av andras känslor, konflikthantering

 

Identifiering av egna känslor handlar om att ha en viss självmedvetenhet om sina känslor och varför man känner det man känner. Man kan skilja på en rad grundläggande känslor som man känner och i en mer utvecklad grad även särskilja mycket snarlika känslor glädje och lycka eller stress och ångest. Detta i sin helhet gör att man ökar sin självkännedom, som i sin tur kan leda till att man fungerar bättre i sociala sammanhang.

Identifiering av andras känslor innebär att man kan känna igen och särskilja en rad grundläggande känslouttryck hos andra som nyfikenhet och förvåning men i en mer utvecklad grad uppfatta om någon är orolig eller rädd. En viktig och omtalad komponent är empati. Empati innebär att kunna förstå hur någon annan känner i en viss situation utan att för den skull känna samma känsla. Jag kan förstå att du är ledsen med tanke på vad du nyss var med om men det gör inte att jag är ledsen. Däremot kan jag vilja trösta dig vilket är ett sympatiskt drag.

Reglering av egna känslor innebär två saker. Vi är förmögna att reglera vår känsloupplevelser. Jag kan uppleva mig glad för att jag kom att tänka på något roligt men inser att det är opassande när jag sitter på en begravningsceremoni så jag återgår till att tänka på den aktuella situationen vilket gör mig ledsen igen. Vi kan också reglera våra känslouttryck. Även om jag tänker på något roligt kan jag se ledsen ut eller även om jag är ledsen kan jag se glad ut. Detta kallas maskering. I vissa fall visar vi inga känslouttryck. Det kallas inhibering. Ibland känner vi ingenting men det är brukligt att verka trevlig vilket gör att vi ler. Att uttrycka glädje utan att känna glädje kallas att simulera. Inget av detta behöver betraktas som att förställa sig eller att spela (ett skådespel). Det är en del av vårt sociala beteende och reglerande för att vi ska fungera optimalt tillsammans. Därför betraktas denna förmåga som en del av den emotionella intelligensen lika väl som den är en viktig komponent i den sociala kompetensen.

Det fjärde delområdet handlar om att kunna reglera andras känslor. Den som är emotionellt intelligent kan göra någon som är orolig lugn, kan få den som känner sig obekväm att känna sig bekväm, kan få den som är negativ att se ljusglimtar. Konflikthantering är en särskild förmåga som ofta inkluderar att personen själv är lugn och kan sprida lugn till andra.

Typiska områden som har studerats

De områden som ofta har studerats i relation till emotionell intelligens är:

  • Utbildning och lärande
  • Arbete
  • Relationer
  • Välmående och hälsa
  • Ledarskap

Goleman har själv studerat emotionell intelligens i relation till ledarskap men han skriver om hur emotionell intelligens är en framgångsfaktor för lärande och för arbete. Tesen han driver är att emotionell intelligens är en viktigare faktor för flera av dessa områden än generell intelligens. När det gäller relationer kan man lätt bli övertygad om att det stämmer.

 

Vissa problem

Mycket av problemen som ofta tas upp i samband med emotionell intelligens är hur man mäter fenomenet och hur man bevisar att det påverkar andra delar av våra liv. De forskare som har försökt att gå igenom all forskning på området har funnit många studier som är tveksamt genomförda. Det mesta som skrivs och sägs om emotionell intelligens är spekulationer då deras uttalanden baseras på att forskare påstår att de har studerat emotionell intelligens men i själva verket har studerat något annat eller har använt så vaga formuleringar och tveksamma metoder att det inte går att komma till någon slutsats. Bara en liten del av alla studier testar verkligen emotionell intelligens. Det är baserat på dessa studier som man får någon form av svar huruvida emotionell intelligens är en framgångsfaktor eller ej. Inom några områden har det en betydelse men inom andra finns det inget stöd. Än.

Andra problem som är förknippade med emotionell intelligens är de träningsprogram som har utvecklats för att öka förmågan. Dessa program är inte alltid så genomtänkta och kan mycket väl träna något helt annat om det bidrar till någon utveckling av något över huvud taget. Även om programmets principer och innehåll är rimligt händer det ofta att de som leder programmet inte har förstått principerna själva och därför lära ut på vaga grunder. Denna träning kan till och med vara skadlig. En människas känslor ska tas på stort allvar och hanteras med försiktighet. Därför är det viktigt att som ledare veta vad man gör och själv ha en hög emotionell intelligens.