Femfaktormodellen

Så länge människan har kunnat skriva har det funnits beskrivningar av karaktärsdrag. Till en början beskrev man varandra i termer av temperament. Greken Hippokrates använde före vår tideräkning fyra temperament som han kallade sangviniker, koleriker, melankoliker och flegmatiker. En sangviniker är entusiastisk, aktiv och social. En koleriker ändrar sitt humör snabbt, är snabb i tanke och handling, och är lättirriterad. En melankoliker är analytisk, klok och tystlåten. En flegmatiker, slutligen, är avslappnad och fridfull. En enskild individ måste inte vara begränsad till ett av temperamenten utan kan ha kombinationer. En sangviniker kan t.ex. också vara en koleriker eller en flegmatiker. Till dessa temperament utvecklades taxonomier över typiska utseenden och beteendemönster. Hippokrates som var läkare knöt också hälsorelaterade faktorer till temperamenten.

De fyra temperamenten har inget vetenskapligt stöd idag men man kan se vissa tendenser återkomma i modeller över personlighetsdrag. Tidiga förslag vara att vissa människor är extroverta och andra är introverta. Man kan se vissa likheter mellan en extrovert och en sangviniker och mellan en introvert och en melankoliker. Eftersom likheterna inte är stora nog behövs bättre kategorier och sätt att mäta. Psykologiforskaren Hans Eysenck utvecklade till en början en modell med två personlighetsdrag: extrovert och neurotisk. Man kan vara hög eller låg på extrovert-skalan och man kan vara hög eller låg på neurotisk-skalan. Om man är hög på både extrovert- och neurotisk-skalan kan man liknas vid en koleriker. Kombinationen låg extrovert och hög neurotisk liknas vid en melankoliker. En kombination mellan låg neurotisk och hög extrovert liknas vid en sangviniker. En låg neurotisk och en låg extrovert i kombination blir närmast en flegmatiker.

Under 1900-talet bedrevs omfattande studier kring personlighet och olika personlighetsdrag. Förslagen på tänkbara personlighetsdrag blev så småningom till antalet oöverskådliga. Vilka personlighetsdrag fanns det och vilka hade någon effekt på annat i livet? Det var först i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet som helhetsbilden började klarna. Arbetet med att skapa reda i röran vilade främst på Lewis Goldman, John Digman och respektive medarbetare som kom fram till en modell med enbart fem dimensioner eller faktorer. Modellen fick så småningom namnet femfaktormodellen. De som har bidragit till modellens genomslagskraft är dock psykologiforskarna Paul Costa och Robert McCrae som också utvecklade ett sammansatt mätinstrument för de fem personlighetsdragen. Istället för en oreda har vi idag en etablerad och tillförlitlig modell över mänskliga personlighetsdrag som har använts i mängder av studier i relation till utbildning, arbete, relationer, hälsa mm. Här nedan beskrivs vad som menas med personlighet och detaljerna i femfaktormodellen.

 

Vad är personlighet?

Begreppet personlighet är ganska svårfångat och dessutom svårt att särskilja från andra begrepp som har med individens självbild och identitet att göra. Ett sätt att svara är att lista alla avgörande komponenter.

  • Personlighet är en stabil sammansättning av personlighetsdrag.
  • Personlighet bygger på tankemönster och tankeförmågor, emotionella särdrag samt på vanemässiga beteendemönster.
  • Personlighet tar sig uttryck i en persons givna sätt att förhålla sig till och anpassa sig till omvärlden.
  • Personligheten visar sig i de flesta situationerna men vissa drag kommer fram vid specifika situationer. På det viset har personlighet en stabilitet över situationer men också ett genomslag vid kritiska händelser.

Det råder viss oenighet bland forskare om hur stor inverkan personlighet har på beteende i allmänhet och på beteende i specifika situationer. Ett grundläggande antagande om personlighet och personlighetsdrag är att en person uppvisar ett återkommande beteende vilket skulle kunna motivera att en personlighet kan bidra till ett mönster av handlingar som leder till framgång inom ett visst område eller till motsatsen. Även om personlighet har en så låg inverkan som 25 procent av det totala beteendet är det ändå en stark faktor att räkna med.

 

Femfaktormodellen

Femfaktormodellen är alltså ett resultat av sammanställningar av mängder av studier av olika personlighetsdrag. Alla dessa studier verkade ha gemensamma mönster och kategorier som kunde samlas till fem dimensioner, även kallade faktorer. Den första dimensionen har att göra med om man är emotionellt stabil eller ej. Den emotionellt instabila sidan kallas neurotisk medan motpolen är emotionell stabilitet. Denna dimension kan beskrivas av delkomponenter som kallas fasetter. Varje personlighetsdimension har sex relaterade fasetter vid varje pol. Det finns alltså sex fasetter som beskriver vad som ingår i ett neurotiskt drag och sex fasetter som beskriver vad som ingår i ett emotionellt stabilt drag. Dessa drag och fasetter går att se i tabellen nedan.

Nästa dimension har att göra med hur socialt orienterad man är. Personer som är mycket socialt orienterade benämns som extroverta medan de som är mindre socialt orienterade benämns som introverta. Extroverta får stimulans och energi av att umgås med andra medan introverta får stimulans och energi av att vara för sig själva. Detta betyder inte att ens de mest extroverta alltid vill ha sällskap eller att de mest introverta aldrig vill ha sällskap. De sex fasetter som är relaterade till varje pol syns i tabellen nedan.

Den tredje dimensionen har att göra med förändringsbenägenhet. Individer som är öppna för nya erfarenhet har en tendens att vilja och kunna förändra både sin situation och tillvaron för andra. Draget kallas Öppenhet för nya erfarenheter. Sådant som är utmärkande för draget är att vara liberal, gilla variation, vara nyfiken och vara kreativ. Motpolen är väldigt lite villig att varken bidra till eller utsättas för förändring. Draget kallas att vara Traditionell. Draget utmärks av praktiskt handlag med saker och ting, att vara konservativ och att hålla fast vid rutiner.

Nästa dimension har att göra med om man är självcentrerad eller andracentrerad. Den som är andracentrerad har en tendens att vara starkt tillmötesgående mot andra och deras behov. Den som är självcentrerad fokuserar först och främst på sina egna behov. Den andracentrerade sidan av dimensionen benämns att vara Tillmötesgående. En tillmötesgående person är hjälpsam, tillitsfull, empatisk och villig att samarbeta (eller kanske främst att kompromissa och ge efter för andras krav). En självcentrad person, som följaktligen har ett självcentrerat personlighetsdrag, litar inte full på andra, är generellt skeptisk och hjälper sig själv före andra.

Den femte och sista dimensionen har med struktur att göra. Vissa personer är strukturerade, har ett mål och en plan och ser till att hålla sig till detta. Andra personer är spontana och tar saker som de kommer vilket i andras ögon kan betraktas som lathet och brist på ansvar. Det utmärkande personlighetsdraget som står för ett högt värde på dimensionen kallas Pålitlig/ordningsam. Den som har detta personlighetsdrag är å ena sidan plikttrogen och lojal och å andra sidan målmedveten, ambitiös, organiserad och noggrann. Saker funkar inte om man lämnar dem åt slumpen. Motpolen kan kallas Spontan och är ett drag som utmärks av en oförmåga eller ovilja att organisera saker, en tendens att inte fullfölja sina idéer utan ge upp och en tendens att falla för stundens ingivelse vilket tyder på en brist på långsiktighet. Se mer i tabellen nedan.

Tabell. De fem personlighetsdimensionerna och deras ytterlighetspoler

Låg pol

Fasetter

Fasetter

Hög pol

Emotionellt stabil

Lugn, stabilt humör, tillfreds, bekväm, okänslig, hårdhudad

Orolig, temperamentsfull, självömkande, självmedveten, känslig, sårbar

Neurotisk

Introvert

Reserverad, söker ensamhet, tystlåten, fysiskt passiv, sansad, oengagerad

Tillgiven, pratsam, söker sällskap, fysiskt aktiv, levnadsglad, passionerad

Extrovert

Traditionell

Jordnära (praktisk), icke kreativ, konventionell, föredrar rutiner, icke nyfiken, konservativ

Föreställningsförmåga, kreativ, originell, föredrar variation, nyfiken, liberal

Öppen

Självcentrerad

Utan medömkan, misstänksam, snål, antagonistisk, kritisk, lättretlig

Deltagande (ömsint), tillitsfull, generös, medgörlig, överseenden (mild), tålig

Tillmötesgående

Spontan

Försumlig, oorganiserad, lat, mållös, ger upp, sen (ej i tid)

Plikttrogen, välorganiserad, hårt arbetande, ambitiös, uthållig, punktlig

Pålitlig/ordningsam

 

En individs personlighet är en sammansättning av dessa fem dimensioner. Man kan t.ex. vara hög på två av dimensionerna, låg på två av dimensionerna och medel på den sista dimensionen. Den man är medel på har troligtvis minst inverkan i hur man är och uppfattas av andra. De som är höga eller låga har en större inverkan på hur man är och uppfattas. Om en person t.ex. är hög på neurotisk och hög på öppen slår detta igenom samtidigt som det också märks att personen kanske är spontan och självcentrerad. Samma person kan ligga mitt emellan extrovert och introvert.

När studier utförs för att se om ett personlighetsdrag har någon inverkan på andra faktorer (t.ex. om man har höga betyg eller hög lön) tittar man bara på kopplingen mellan personlighetsdragen och den eller de andra faktorerna. Man tittar inte på sammansättningen av personlighetsdrag hos en person. Däremot kan denna samansättning vara av intresse vid en anställningsintervju om man eftersöker eller försöker undvika vissa kombinationer.

 

Stabilitet och tillförlitlighet

Det finns många sätt att styrka att personlighetsdrag är stabila över tid. Man kan också styrka en annan sida av stabiliteten genom att använda olika testmetoder och se om de ger motsvarande utfall. Dessa två aspekter av stabilitet ska presenteras kort.

En rad studier har utförts för att se hur ett personlighetsdrag förändras över tid hos en och samma individ. Man kan göra test på barn, på unga vuxna, på medelålders vuxna och på äldre vuxna. Dessa studier har visat en förvånande stark stabilitet hos en och samma individ. Det personlighetsdrag som är minst stabilt är det neurotiska draget. Människor blir överlag mindre neurotiska med ökad ålder. Man kan tänka sig att de som i unga år var lite neurotiska upphör att vara neurotiska som äldre samt att de som var mycket neurotiska som unga övergår till att bli måttligt neurotiska som äldre. De andra dragen är relativt stabila från barndom till ålderdom. En förklaring till detta är att vi föds med våra personlighetsdrag. Att det finns en genetisk komponent med i spelet råder det ingen tveksamhet kring men hur stor inverkan generna har diskuteras ofta. En del menar att det är ca 30 till 40 procent som beror på generna. Andra anser att det är ca 70 till 80 procent som beror på generna. Resterande andelar påverkas av livserfarenheter och miljön. Sjukdom och olycka kan förändra en människa också när det gäller personlighet. En tvillingstudie visar att det sannolikt rör sig om ca 50 procent. Vilka personlighetsdrag vi har och deras stabilitet beror ungefär till 50 procent på de gener vi har fått av våra föräldrar. Detta betyder alltså att personlighetsdrag kan förändras och att erfarenheter och miljön är de avgörande andra faktorerna. Frågan är om man avsiktligt kan ändra sin personlighet eller något personlighetsdrag. Det borde vara möjligt men hur mycket av denna drift och beslutsamhet beror på vilka personlighetsdrag man redan har? Svår fråga. Däremot är det antagligen möjligt på medicinsk väg men det är oklart om förändringen är bestående om medicinering upphör efter några år.

Ett annat sätt att understryka personlighetsdragens stabilitet är att använda olika tekniker för att mäta personlighetsdrag. Det vanliga sättet att mäta är att använda självrapport. Om individen själv genom att svara på ett antal frågor får ringa in sina personlighetsdrag blir det ett sätt att testa. Detta kan jämföras med enkäter, intervjuer, oberoende observationer och närståendes bedömningar. Oavsett vilka metoder man använder framträder varje personlighetsdrag med en relativt stor överensstämmelse. De etablerade metoderna för att mäta personlighetsdrag är alltså pålitliga. Det är både möjligt och högst troligt att vissa mätmetoder fungerar bättre för ett visst ändamål men i det stora hela kan man använda en av de kända metoderna och få ett relevant och pålitligt utslag.

Precis som med allt annat finns det tveksamheter med personlighetsdrag men enigheten bland de forskare som studerar personlighet är mycket stor och femfaktormodellen är vida erkänd. Det finns försök att förbättra modellen eller att ersätta den med liknande modeller men dessa har ännu inte fått något genomslag. Välj det kloka och se personlighetsdrag och femfaktormodellen som en tänkbara förklaring till vissa saker människor gör och säger, samt hur väl de lyckas, men gör det inte till en obestridlig sanning.