Homo Prospectus

Homo Sapiens är namnet på den art alla vi människor tillhör. Homo står för den familj av arter som Homo Sapiens är medlem i. Det har funnits andra medlemmar i familjen men de har dött ut. Några få medlemmar levde på Jorden samtidigt som tidiga Homo Sapiens. Homo Neandertalis och Homo Floresiensis är två av familjemedlemmarna. Det är också möjligt att Homo Erectus och ättlingar till Homo Erectus fanns på Jorden samtidigt som Homo Sapiens. Vi som art har funnits i ca 200 000 år. Det är en relativt kort tid jämfört med flera av våra föregångare. Homo Erectus levde på Jorden i över en miljon år. Vi vet inte om vi kommer att finnas så länge. Det är många potentiella hot som kan stå i vägen för en längre framtida vistelse på denna planet.

Om Homo är familjen vi tillhör, vad innebär då Sapiens? En vanlig översättning är att sapiens betyder visdom. Ibland översätts det som tänkande. Den mest exakta betydelsen är nog ändå att sapiens står för att handla utifrån välgrundade bedömningar och beslut. Vissa skulle kalla detta intelligens. Förslagen på vad Homo Sapiens betyder är därför många: den visa människan; den tänkande människan; den intelligenta människan; människan som handlar baserat på välgrundade beslut.

Människan är en mycket märklig varelse som kan överleva i nästan vilken miljö som helst. Vi har till och med börjat bosätta områden utanför vår egen planet. Det finns ingen för oss känd tänkande varelse som har gjort detta före oss eller under vår levnad. Kan vi då sluta oss till att detta är baserat på att vi är intelligenta och handlar baserat på välgrundade beslut? Säkert är det en väsentlig delkomponent men är det tillräckligt? Sedan finns det de som snarare fokuserar på vår förmåga att inte bara utrota andra arter utan också delar av vår egen art. Vad är det som driver oss till det? För att få ett grepp om vad det är som gör människan så unik behövs en liten tur genom historien. Detta kan förhoppningsvis leda oss till en eller några få faktorer som faktiskt ligger bakom vår framgång som art men också det som gör vissa av oss mer framgångsrika än andra.

 

Homo Economicus

Det har i några hundra år funnits idéer om att människan är en kallt kalkylerande varelse som i första hand tänker på sina egna behov och sin egen vinning. Homo Economicus är benämningen på detta särdrag som menar att den överlägsna tänkande förmågan som vi människor har tar sig uttryck i rationellt tänkande för att nå ett optimalt utfall av ekonomiska självintressen. Redan från början fanns det en motreaktion mot detta sätt att se på människan. Är vi verkligen så självoptimerande? Tar vi inte med andra i beräkningen? Vi ska inte utesluta att vissa särskilt självcentrerade och narcissistiska individer har självoptimerande ekonomiska drifter. Däremot säger det senaste seklets forskning att detta generellt är fel. För det första är människan inte så rationell som vi gärna vill tro. Vi är ofta irrationella och hanterar de flesta situationerna baserade på en rad kognitiva begränsningar som ganska sällan leder till optimala utfall. För det andra är våra ekonomiska intressen långt ifrån de som är viktigast för oss. För det tredje har vi en altruistisk och samarbetande sida hos oss som ofta övertrumfar den egoistiska sidan.

 

Homo Aestheticus

En av motpolerna till Homo Economicus är Homo Aestheticus. Den estetiska människan. Antropologiforskaren Ellen Dissanavake föreslog 1992 i sin bok med just titeln Homo Aestheticus att vi i första hand är en skapande varelse som skapar konst runt omkring oss för att vi kan och vill. Det är inte vårt vinstintresse eller vår själviskhet som driver oss till utveckling och framgång utan vår vilja att skapa sköna, känsloväckande och tankemässigt utmanande ting. Alla civilisationer är estetiska på ett eller annat sätt. Det är något som förenar människan i hennes olikheter.

 

Homo Reciprocans

En annan motreaktion mot Homo Economicus är Homo Reciprocans. Reciprocitet betyder att återgälda något med motsvarande värde. Om du ger mig en gåva känner jag starkt att jag ska återgälda gåvan med något av motsvarande värde. Om du lånar mig pengar känner jag starkt att jag borde göra dig någon motsvarande tjänst i framtiden. Ekonomer, antropologer och psykologer som har studerat reciprocitet har alla sett att människan har ett starkt sådant drag. Effekten av detta är att vi gärna samarbetar. Det finns mycket sentida forskning som understryker att människan är en ytterst samarbetsvillig art. Andra högre däggdjur har bara rudimentära samarbetsförmågor eller tendenser jämfört med vad människan kan och vill. Idén om människan som självisk är alltså inte särskilt utmärkande. Däremot är idén om människan som samarbetande starkt förankrad. Det betyder dock inte att alla individer vill eller kan samarbeta. Det är ändå ett dominerande drag hos oss som art.

 

Homo Discens

Det finns andra sidor som utmärker oss människor om vi jämför med andra arter. Förmågan att överleva i en mängd olika miljöer som togs upp ovan bygger på en mycket anpassningsbar varelse som har lätt att lära. Många arter som hamnar i en ny miljö kan inte överleva för att de har en uppsättning färdiga responser på vad som händer i deras omgivning. När nya, helt okända, saker händer har de inget sätt att bemöta det nya på. Om de ska lära tar det mycket lång tid och risken är stor att de har dött innan de har hunnit anpassa sig. Människan å sin sida lär sig mycket fort. Därför har vissa forskare föreslagit att vi borde kallas Homo Discens vilket betyder den lärande människan. Ett sätt att lära är att ta efter den som har kommit på ett bra sätt att hantera något nytt. Det räcker därför att en person kommer på hur man ska göra så kan alla andra i gruppen ta efter. Den imitationsförmåga vi har är mycket snabb och precis på ett sätt som ingen annan art kan matcha. Även vår förmåga att berätta saker för andra och lära av dessa berättelser är något som utmärker oss. Vi har oerhört lätt att lära från andras berättelser. Dessa sidor är dock inte nog. Det krävs något mer för att vi ska kunna hantera nya miljöer och nya situationer.

 

Homo Ludens

Redan i slutet av 1700-talet föreslog Filosofen Friedrich Schiller att människan är en lekande varelse. Han myntade uttrycket Homo Ludens. Ludens betyder leka eller spela. Detta plockade kulturhistorikern Johan Huizinga upp och skrev om i sin bok med samma titel, utgiven 1938. Likt en antropolog beskrev Huizinga hur människor i olika delar av världen har utvecklat lekar och spel och att dessa har drivit fram utvecklingen av mer funktionella slag som domstolar. Hans argument kan idag tyckas svaga men det finns något rimligt i det med. Forskare i vår tid har upptäckt att människan både som barn och som vuxen har fler sätt att leka på jämfört med andra arter och lägger ned mycket mer tid på lek än andra arter. Leken är alltså något som utmärker oss. Den vanliga inställningen till lek är att den inte leder till något nyttigt. Ur ett evolutionärt perspektiv blir det mycket svårt att motivera varför vi ägnar mer tid åt lek än andra arter, med tanke på hur mycket den aktiverar vår stora och energislukande hjärna, om den inte för något bra med sig. Människor som använder sin energislukande hjärna åt onyttigheter, d.v.s. något som inte bidrar till vår överlevnad, skulle ha sorterats bort för länge sedan. De egenskaper som hjälper oss att överleva blir kvar och förstärks. De egenskaper som försämrar möjligheterna att överleva försvagas eller försvinner. Det faktum att vi har utvecklat lekandet och gör det ofta både som barn och som vuxna (barn gör det betydligt mycket mer än vuxna) måste betyda att det medför överlevnadsvärden av stora mått. Ett argument är att leken gör det lättare för barn att lära sig. Ett annat argument är att leken gör det lättare för oss att samspela. Ett tredje argument innebär att leken gör det lättare för oss att utveckla vår kreativa sida så vi kan lösa problem. Samtliga förslag stöds av modern forskning. Leken kan vara en bidragande faktor till att vi lyckas även i nya miljöer och situationer. De som leker mycket är de som har lättast för att hitta nya lösningar.

 

Homo Faber

Bilden av människan som en lärande och lekande varelse är inte helt tillfredställande för alla. Om det är något som utmärker människan så är det förmågan att skapa verktyg för att uppnå vissa mål. Detta är vi dock inte först med. En utdöd familjemedlem, Homo Habilis (vilket betyder den händiga människan), fick sitt namn för att hon ansågs vara först med att tillverka stenverktyg. Detta har visat sig vara fel därför att det finns arter före Homo Habilis som har tillverkat stenverktyg. Vi är dock mer än en verktygstillverkande art. Homo Faber är en benämning som ska fånga det som går utöver enbart verktygstillverkning. Homo Faber står för människan som skapar artefakter. En artefakt i sin tur betyder ting gjorda av människan. Men en artefakt behöver inte vara ett verktyg. Det kan vara en idé som någon kommer på och delar med sig av till andra. Det kan vara ett ord, en sång eller en bild. Begreppet Homo Faber har dock utvecklats av sina användare till att även inkludera hårt arbete och industriell tillverkning. Vi skapar ting för att kunna manipulera vår omgivning. Vissa menar att vi kontrollerar vår omgivning. Vår strävsamhet och vårt kontrollbehov har lett till att vi försöker tygla naturen och levande varelser i den. Detta inkluderar också människor. En sammanfattning är att människan i sig har potentialen att lära, skapa och förändra sin framtid med hjälp av teknologi. Mycket har sagts och studerats om människan som teknologitillverkare och användare. Frågan är om det är utmärkande nog att vi använder teknologi för att artbestämma oss. Även Homo Neandertalis använde teknologi på ett raffinerat sätt och hade t.ex. lärt sig att tämja eld. De hade också vad som krävdes för att lära, skapa och förändra sin framtid. Här nedan följer ett förslag som är mer grundläggande och utmärkande för oss som art.

 

Homo Prospectus

Psykologiforskarna och filosoferna Martin Seligman, Peter Railton, Roy Baumeister och Chandra Sripada har gemensamt, baserat på senaste forskning, kommit fram till att det finns en egenhet med oss människor som ligger till grund för alla andra värdefulla faktorer och alla våra kollektiva så väl som individuella framgångar. De talar om vår förmåga att förutse vad som ska hända både inom en mycket kort framtid, säg en bråkdel av en sekund, eller långt in i framtiden. Denna fundamentala förmåga menar de borde ligga till grund för att vi istället ska benämna vår art Homo Prospectus. Homo Prospectus, som är titeln på deras samförfattade bok, är förklaringen till hur vi blir visa och kan handla baserat på välgrundade bedömningar och beslut. Homo Prospectus står för att vi inte baserar vår framtid på erfarenheter i det förflutna utan på en möjlig bild projicerad in i framtiden som står för något som ännu inte har hänt. Vi kan tänka oss en framtid som ingen har upplevt. Detta gör oss unika och på sikt visa.

Seligman och kollegor tänker sig vår förutseende förmåga som så mycket mer än bara en möjlighet att se en bild av vad som kan hända. De tänker sig att det är kopplat till känslor och motivation. Hur kommer jag att känna mig om jag misslyckas? Hur kommer jag att känna mig om jag lyckas? Hur kommer människor som är viktiga för mig eller människor som är beroende av mig att känna om jag misslyckas eller lyckas? Detta är en viktig drivkraft som förstärker den framtida bilden. Motivationen är förbunden med den mycket specifika bilden som potentiellt kan uppnås. Om motivationen är stark nog har bilden redan uppnåtts. Det är bara vägen dit som ska överbryggas och tillryggaläggas. Utan en förstärkt bild för det som kan uppnås eller i någon mening redan är uppnådd försvinner det självklara i att det ska genomföras. Det ligger mycket investerat i framtidsbilden. Eftersom det finns potentiella alternativa bilder i framtiden behöver den ”rätta” värdeladdas för att bli uppnådd och de andra bilderna, särskilt de som innebär ett misslyckande, behöver värdeladdas för att undvikas. Vi människor lär oss för att uppnå denna framtida bild. Det är detta som utmärker oss som lärande varelse. Vi lär oss att utföra det som krävs för att den bild vi vill uppnå ska bli realiserad. Det är också just när vi leker som vi ser världen som potentiellt annorlunda och ju mer vi leker desto fler potentiella tillstånd laborerar vi med. Denna flexibilitet är direkt förbunden med det prospektiva.

Homo Prospectus är en bild av människan som sammanfaller med flera av de begrepp som har tagits upp i mina andra längre texter. Det handlar om målorientering, eller att börja med slutet som Stephen Covey beskriver det, och om motivation. Det handlar också om någon form av emotionell intelligens och att även kunna förutse hur man själv ska känna sig vid ett eventuellt misslyckande så väl som en eventuell framgång. Vidare handlar det om att kunna förutse hur andra ska känna sig om det blir det ena eller andra utfallet. Seligman och kollegor benämner detta som empati. Slutligen tar de upp förmågan och behovet av att vara prospektiva tillsammans. Vi kan ha en gemensam målbild som vi alla kan förutse och därför sträva mot. Detta betyder gemensam framgång och gemensam glädje (och/eller stolthet). Det är mycket som motiverar oss att lyckas och att undvika misslyckanden. Man kan sammanfattningsvis säga att det som utmärker den prospektiva människan är vissa unika kognitiva förmågor, vissa unika emotiva förmågor och vissa unika konativa förmågor. Konativ har med vilja och motivation att göra. Allt detta hänger samman i den prospektiva människan.

Om vi återgår till idén om att människan är en intelligent och vis varelse kan vi tydligt se att detta gäller i högre utsträckning för vissa än för andra. Vissa av oss är precis nyfödda och kan inte tillskrivas någon vishet. Andra har aldrig fått chansen att utveckla en vishet. Vishet är något som tar tid. Enligt Seligman och kollegor är det vår prospektiva förmåga som så småningom leder till vishet. Men om man tänker på det kan vi inte vara så säkra på att alla är lika prospektiva. Vissa kanske har lättare för att använda sin prospektiva förmåga. Eller så kan vissa vara mer individuellt prospektiva medan andra är kollektivt prospektiva. Detta får rimligtvis konsekvenser för hur vi når vishet om vi ens når ända fram. Precis som sapiens står för ett idealtillstånd eller ett typstillstånd, men det finns en viss variation kring dessa tillstånd, kan vi tänka oss att prospectus kan ha ett idealtillstånd eller ett typtillstånd med viss variation. Vissa har lite mer och andra har lite mindre. Om den prospektiva förmågan är grundläggande för oss människor som art och utmärker vår framgång är det rimligt att en högre prospektiv förmåga hos vissa leder till deras särskilda framgångar. Vi ser därför målorienterade och intrinsikalt motiverade människor, allena eller i grupp, som de som har störst potential att lyckas i vad det än är de ihärdigt försöker uppnå.