Generell intelligens - en generell framgångsfaktor?

Intelligens eller IQ är något som vi pratar om i ganska förenklade termer och ibland uttrycker viss avsky emot. Är Intelligens bra eller dåligt?

Efter ett antal decenniers forskning om vad intelligens är har vi landat i att det åtminstone finns två sorters intelligens som kallas flytande intelligens och kristalliserad intelligens. Dessa två sorters intelligens kallas tillsammans generell intelligens. I den generella intelligensen ingår t.ex. inte emotionell intelligens eller andra förmågor som benämns intelligenser.

Flytande intelligens kan beskrivas som förmågan att bedöma, räkna ut saker och lösa problem. Denna sorts intelligens kan sägas ha med kapacitet att göra. Ju högre kapacitet desto lättare är en uppgift att lösa. Någon med riktigt hög kapacitet klarar av att lösa svåra problem. Flytande intelligens är alltså ett kluster av tankeförmågor som gör att man klarar både vardagen och extra krävande situationer bra om intelligensen är hög.

Kristalliserad intelligens är inte så stel som det verkar men är en sorts intelligens som förändras ganska långsamt. Denna sorts intelligens ökar ofta med åldern och bygger till stor del på de erfarenheter vi gör i livet. Ju fler erfarenheter vi har desto lättare är det att hantera olika sorters situationer som vi ställs inför.

En datormetafor kan vara användbar för att beskriva samspelet mellan dessa båda intelligenser. Flytande intelligens kan jämföras med en dators processorkraft och arbetsminneskapacitet. Kristalliserad intelligens kan jämföras med hårddiskens storlek och hur mycket det finns på hårddisken. En stor och uppfylld hårddisk är i jämförelsen bättre. Samtidigt behövs en hög process-kapacitet för att hantera all information på hårddisken. Alltså behövs de båda tillsammans.

Ett annat sätt att se när vi har fördelar av de båda intelligensformerna är på högskoleprovet. Några enstaka test är direkta mätningar på hur hög kapacitet i form av flytande intelligens testutföraren har. När det gäller testet i sin helhet hänger det mer på den kristalliserade intelligensen. Det sägs ju att man klarar högskoleprovet bättre andra och tredje gången. Det beror på att den kristalliserade intelligensen har ökat en aning baserat på erfarenhet och lärande.

Det påstås hit och dit att intelligenta människor är mer framgångsrika. Finns det någon sanning i detta? Jag har gått igenom all forskning jag kan hitta för de åtta livsområden jag har valt att ställa generell intelligens mot. De åtta områdena är: utbildning, arbete, team, företagande, ledarskap, relationer, hälsa och välbefinnande samt rikedom. För att en faktor ska klassas som en framgångsfaktor krävs det att den har minst fem procent inverkan på att man lyckas.

Generell intelligens har ingen eller väldigt liten inverkan på företagande. Man behöver alltså inte ha hög intelligens för att starta och driva ett företag på ett framgångsrikt sätt. Generell intelligens har ingen eller väldigt liten inverkan på relationer. Den som har hög intelligens har ingen nytta av detta för att få sina relationer att fungera bra. Uttryckt med andra ord kan man lyckas bra att utveckla en eller flera relationer utan att ha hög intelligens. Slutligen har generellt intelligens ingen eller väldigt liten inverkan på hälsa och välbefinnande. De som är mest intelligent mår inte bättre än andra och de som mår bättre än andra behöver inte ha någon anmärkningsvärt hög intelligens.

Nu när det är klarlagt var intelligens har liten inverkan kan jag gå vidare till vilka områden generell intelligens faktiskt har en inverkan. Framgångsrika team har medlemmar med en intelligens över medel. Effekten är 5 % vilket kan betyda att det inte nödvändigtvis får bättre för teamet om alla har ännu högre intelligens. Det går i alla fall bättre för team som har medlemmar med intelligensnivåer över medel. Intelligenta ledare lyckas bättre än mindre intelligenta ledare. Även här kan det vara så att för hög intelligens kan vara en nackdel eller en avklingande effekt medan över medel är en klar fördel. Effekten är 5-7 %. Inte stor men definitivt att räkna med. Även rikedom hänger ihop med generell intelligens. Höginkomsttagare har oftare en intelligensnivå över medel jämfört med människor med lägre inkomst. Effekten är 5-10 % vilket betyder att rikedom kan till viss del kan förklaras av generell intelligens.

Bäst effekt har generell intelligens i förhållande till utbildning och arbete. Relationen mellan hög intelligens och högt medelbetyg är relativt stark. Minst 15 % av betygen kan förklaras av generell intelligens. Tendensen är starkare på grundskolenivå än på universitetsnivå. Motsvarande effekt går att finna i arbetslivet. De som har högre intelligens når högre framgång på jobbet. Det kan sammanfattas i att man gör sådant man trivs med, har karriär- och utvecklingsmöjligheter och att man har en förhållandevis bra lön. Här finns det också ett samband med utbildningsnivå men ett väldigt litet samband mellan betyg och framtida karriär. De som har bättre betyg har lättare att få jobb men inte lättare att avancera på jobbet. Detta betyder alltså att fördelen man har av högre intelligens i skolan inte följer med i arbetslivet på lång sikt.

Sammantaget kan man säga att generell intelligens som har en inverkan på fem av åtta områden i livet är nära att vara en breddfaktor och definitivt är en spetsfaktor för utbildning respektive arbete. I och med att generell intelligens har inverkan på två områden blir det även en kraftfaktor. Vi kan med andra ord inte underskatta betydelsen av generell intelligens för framgång i livets olika områden men vi kan heller inte överskatta dess betydelse. Generell intelligens ligger inte på topp bland någon av de former av framgångsfaktorer som finns.

28 apr 2018