Åtta vanor för effektiva personer

Stephen R. Covey skrev i slutet av 1980-talet den bästsäljande boken The 7 Habits of Highly Effective People. Den har hyllats av så olika storheter som Michael Phelps och Dara Torres, båda olympiska mästare i simning, Warren Bennis, professor i organisation och ledarskap, och Meg Whitman, som är VD för HP. Tidskriften Forbes utnämnde år 2002 boken till en av de tio mest inflytelserika böckerna om företagande och organisering någonsin. Covey hade en utbildningsbakgrund inom företagsekonomi. Han valde dock att doktorera inom ämnet religionsutbildning och var också en troende man. Det senare kan ha haft en inverkan i hans syn på etiska principer som ledstjärnor för personlig utveckling och ledarskap som man kan se tydliga spår av i hans bok.

Ordet Habits som bör översättas till vanor kan verka förbryllande. Covey förklarar att en vana, som han ser det, är när man har en viss kunskap om något, kan utföra framgångsrika handlingar kring detta något och har en önskan/vilja att utföra dessa handlingar upprepade gånger. Vi kan ta bilkörning som ett exempel. Den som har körkort har rimligtvis tillräckligt med kunskaper om bilar, trafikregler och medtrafikanters beteenden. Efter att ha fått körkortet är även förmågan att köra bil något som har utvecklats till framgångsrika handlingar som att blinka, svänga, bromsa in osv. När en person har en önskan om att köra bil och vill göra det upprepade gånger blir det, tillsammans med kunskaper och färdigheter, till en vana. Att bara vilja köra bil gör det inte till en vana. Att kunna mycket om bilkörning i teorin gör det inte till en vana. Det är de tre komponenterna tillsammans, kunskap, färdighet och vilja, som skapar vanan.

Efter många års forskning kom Covey fram till att det i huvudsak är sju grundläggande vanor som gör att vi lyckas med våra åtaganden i livet. Han beskrev dessa i boken The 7 Habits of Highly Effective People. Lagom till den andra upplagan av boken hade Covey dock insett att världen förändras och vi kan behöva ytterligare en god vana vilket han ingående beskrev i boken The 8th Habit. Alltså finns det åtta vanor som gör människor framgångsrika i den mening att de får gjort saker och då rimligtvis sådant som de vill åstadkomma. De åtta vanorna är:

  • Att vara proaktiv
  • Att börja med slutet
  • Att göra en sak i taget
  • Att tänka vinn/vinn
  • Att lyssna empatisk (för att först förstå och sedan göra sig förstådd)
  • Att samarbeta
  • Att finna sin röst och uppmuntra andra att finna sin
  • Att ständigt utveckla sig och sina övriga sju vanor

De tre första vanorna handlar om individen medan de följande fyra handlar om samspelet med andra. Den åttonde vanan innefattar både individen och andra. Dessa vanor ska presenteras lite mer ingående nedan.

 

Att vara proaktiv[1]

Ett enkelt sätt att beskriva vad det innebär att vara proaktiv är att säga att den som medvetet och avsiktligt väljer vad den vill göra eller åstadkomma är proaktiv. Jag väljer att gå en viss utbildning, är ett exempel på en proaktiv handling. När ens föräldrar säger att man ska gå en viss utbildning och man oreflekterat gör det är man reaktiv. Att vara proaktiv eller att vara reaktiv är inte varandras motsatser men de är vandras väldigt tydliga kontraster. Den som vill lyckas gör det med större sannolikhet genom att vara proaktiv snarare än genom att vara reaktiv. Det hindrar inte att vi ibland är reaktiva i vår vardag utan att det ställer till några problem men när det kommer till livsavgörande val gäller det att vara proaktiv. Att vara proaktiv är att ta kommandot över sitt eget liv och de avgörande valen. Att vara reaktiv innebär att man hänger med på vad andra bestämmer eller närmast reflexmässigt agerar.

Covey menar att de två sätten att agera och göra val hänger samman med våra tankar och vårt sätt att kommunicera. Den som är reaktiv tänker och säger:

  • ”Det finns inget jag kan göra åt saken”
  • ”Jag är som jag är (kan inte förändras)”
  • ”Hen gör mig så arg”
  • ”De kommer inte att tillåta det”
  • ”Jag måste göra så”
  • ”Jag kan inte”
  • ”Jag måste”
  • ”Om bara…”

Den som är proaktiv tänker och säger:

  • ”Låt oss titta på vilka alternativ vi har”
  • ”Jag kan välja ett annat tillvägagångssätt”
  • ”Jag kontrollerar mina egna känslor”
  • ”Jag kan göra en effektiv presentation”
  • ”Jag kan välja en passande respons”
  • ”Jag väljer”
  • ”Jag föredrar”
  • ”Jag vill”

I grunden verkar dessa två varianter bottna i frågan om vi har en fri vilja eller om våra liv är förutbestämda. De som tänker sig att de har en egen vilja och kan välja tenderar att i en högre utsträckning få det de eftersträvar jämfört med de som tror att de måste finna sig i att läget är som det är. Enkelt uttryckt innebär denna vana att de som vill lyckas tar initiativet att skapa en förändring. Det betyder inte att man alltid lyckas genom att vara proaktiv men det är troligare. Särskilt om man försöker igen och igen.

 

Att börja med slutet

När man tänker lite på saken är vanan att börja med slutet en smart idé. Om jag ser mig själv som läkare efter att ha genomgått flera år av läkarutbildning är det slutet i en lång kedja av händelser. Att bli läkare är målet och ledstjärnan. När jag vet det uppstår frågan: hur tar jag mig dit? Det självklara är att jag söker in på en läkarutbildning. Om jag har höga betyg från gymnasiet har jag goda chanser. I annat fall kan jag försöka med högskoleprovet en eller flera gånger. Utan ett mål, eller ett slutmål som det också kan benämnas, har jag egentligen ingen aning om vart jag är på väg eller vad jag bör göra. Det är som att säga att jag har semester och ska åka bort men jag vet inte vart. När jag väl har bestämt mig för att jag vill till Maldiverna blir det så mycket lättare att boka hotell och beställa flygbiljetter. Om slutmålet med min semesterresa är Maldiverna är det också självklart att det är på Maldiverna som jag bokar hotell och inte på Kreta samt att det är till Maldiverna jag beställer flygbiljett och inte till Paris.

Att lyckas i livet förutsätter att det finns ett slutmål och därmed en tänkt väg dit. Michael Phelps hade målbilden klar. ”Jag ska bli bäst på fjärilssim i världen eller jag ska bli olympisk mästare i 200 meter medley”. När dessa målbilder finns där gäller det bara att arbeta för att nå hela vägen fram. Enligt Covey skapar vi slutet två gånger. Han menar att målbilden, en mental bild, är den första skapelsen och när vi når ända fram skapar vi slutet en gång till men denna gång som en fysisk verklighet. När Phelps ser sig själv som segrare i 200 meter fjärilssim har han skapat sig en bild att sträva mot. När han väl har lagt handen mot kaklet först av alla i VM-finalen realiserar han målet. Alltså har han skapat målet två gånger. Först i huvudet och sedan i bassängen. Ett annat exempel är när man har bestämt sig för att laga en fin måltid. Först måste du ha en idé om vad du ska laga för att kunna skaffa alla ingredienser, vilket är första skapelsen som vägleder görandet, och därefter färdigställer du måltiden så som den faktiska fysiska skapelse den är.

 

Att göra en sak i taget

Att göra en sak i taget verkar som att man för att lyckas inte ska hålla flera bollar i luften eller multitaska. Den verkligt centrala är att skaffa sig vanan att få klart för sig vad som behöver göras för att nå målet och därefter göra det i rätt ordning. Om man vill bli läkare kan man inte börja med att ta examen. Man måste börja med att bli behörig till läkarutbildningen. När man är behörig kan man söka och när man har sökt och kommit in kan man gå utbildningen. Framgång bygger på att kunna prioritera och göra det som andra skyr eller är för lata för att ta tag i. Det innebär att säga ja till det som krävs för att lyckas och nej till det som inte leder någon vart eller står i vägen för att lyckas. Sammanfattningsvis gäller det att få klart för sig vad som är viktigt att göra, prioritera det som behöver göras före det som är oviktigt och att därmed göra saker i rätt ordning. När jag har lagt grunden till huset kan jag börja bygga de bärande väggarna. Jag kan inte börja med dörrar och fönster och sedan lägga grunden.

Om målet handlar om att göra rätt sak handlar denna vana om att göra det på rätt sätt. Det är som att först välja vilken vägg man ska ställa stegen mot och sedan klättra upp för stegen ett steg i taget nedifrån och upp.

 

Att tänka vinn/vinn

Den finns fem sätt att närma sig ett mål när andra är involverade:

  • Jag vill vinna och det förutsätter att du förlorar
  • Jag kan tänka mig att förlora för att du ska kunna vinna
  • Vi kommer båda att förlora
  • En av oss kan vinna men jag drar mig ur så att vi aldrig får veta hur det går
  • Vi kan båda vinna

Covey förespråkar alternativet där båda parterna blir vinnare. Hur kan det bli möjligt? Om man ser händelsen som man har framför sig som en tennismatch säger reglerna att endast en kan vinna vilket innebär att den andra måste förlora. Frågan är bara vem? Det förefaller omöjligt att göra situationen till en vinst för båda spelarna. Kanske är det så att vi lätt tar till sportmetaforer när orden vinst och förlust kommer på tal eller så inser vi inte att reglerna kan ändras. Visst, om vi ändrar reglerna för tennis är det inte tennis vi spelar men vad gör det om vi båda kan bli vinnare. Tänk dig istället att två studenter tävlar om att få så bra betyg som möjligt på en tenta. Båda, visar det sig, har fått maxpoäng och därmed högsta betyg. Om målet är att få så bra poäng och betyg som möjligt har båda vunnit. Om målet är att få mer poäng än sin studiekamrat har båda vunnit eller förlorat beroende på hur man ser på det. Tänk dig att du driver ett speditionsföretag och fraktar produkter åt diverse kunder. Din vän, som driver ett handelsbolag, behöver regelbunden frakt av varor som hen säljer. Ni kommer överens om att du ska frakta din väns produkter mot betalning. Genom att du fraktar din väns varor vinner du på att göra något som du får betalt för medan din vän vinner på att kunna frakta varorna som i sin tur ger pengar till verksamheten. Båda har alltså vunnit på er överenskommelse.

Skaffa därför den goda vanan att göra dig själv och dina partners till vinnare. Det gör att du lyckas både på kort och lång sikt.

 

Att lyssna empatiskt

Covey menar att det är viktigt att förstå och att bli förstådd. Det första är dock viktigare och mer grundläggande. För att förstå gäller det att verkligen lyssna. Att lyssna är en konst bortanför att höra vad någon säger. Att lyssna på någon är att ta in vad den andra kommunicerar med flera av sina sinnen och sedan aktivt försöka att förstå vad den andra kommunicerar. För att lyssna empatiskt räcker det inte bara med att förstå utan det gäller att även visa att man förstår. Detta är en mentalt krävande övning men det ger också mycket tillbaka. När man väl har förstått vad den andra kommunicerar och visat att man har förstått kan man anstränga sig för att själv bli förstådd. På detta vis har man skapat sig en god vana att kommunicera framgångsrikt.

 

Att samarbeta

Även denna vana handlar om att kommunicera för att lyckas. I detta fall handlar det om att kommunicera för att samarbeta eller att samarbetskommunicera. Samarbetskommunikation är den högsta formen av kommunikation. Den lägsta är att kommunicera defensivt. Nästa nivå är att vara tillmötesgående en bit på vägen. Den högsta nivån innebär att uppnå ett gemensamt mål som gör att båda är vinnare. För att detta ska bli möjligt behövs inte bara samarbete utan även tillit. Den högsta nivån av kommunikation når vi när vi har ett gemensamt mål och samtidigt litar på att den andra kommer att göra sin del för att båda ska uppnå målet. Det innebär en öppen och ärlig kommunikation.

 

Att finna sin röst och uppmuntra andra att finna sin

Den sjunde vanan (kronologiskt sett den åttonde) är tudelad då det dels handlar om att finna sin egen röst men också att uppmuntra och hjälpa andra att finna sin röst. Det är möjligt att skapa sig den goda vanan att göra det ena men inte det andra. För Covey hör dessa båda sidor dock ihop.

Att finna sin röst handlar om att se på vilket sätt jag som individ kan utveckla en unik sida som bidrar till något stort. Det kan i en bokstavlig mening innebära att man inser sig ha en fantastisk sångröst eller en stark och klar stämma som får andra att stanna upp och lyssna när man pratar. Det kan också innebära att man inser att man kan programmera och väljer att starta ett företag som skapar appar som gör livet lättare och mer meningsfullt för andra eller att man har precis vad som krävs för att skapa en elbil som är bättre än alla tidigare konstruerade elbilar. För att nå dit gäller det att kunna lyssna på sig själv. Vad är det jag verkligen tycker om och kan bli bra på? Det är annars väldigt lätt att se sig om i världen och undra vad det finns för yrken att sikta mot. Ska jag bli lärare eller polis? Ska jag sälja konst som mina föräldrar? Ska jag bygga modulhus som hela min släkt? Att hitta sin röst innebär att tänka till ett antal gånger för att ta reda på vad du verkligen har inom dig som kan blomma ut istället för att välja något som andra verkar acceptera och som gör dig till en medioker utövare. Covey menar att alla har en egen röst. Alla kan välja vägen till storhet istället för medelmåtta.

Den andra sidan av denna vana är att inspirera andra att hitta sin röst. Som förälder, vän, lärare, mentor eller ledare kan du å ena sidan hjälpa till att hitta vad den andra har en utvecklingspotential för och å andra sidan uppmuntra till att satsa på denna potential. Det vore ju sorgligt om du är den som står i vägen för den andras möjligheter att göra något stort. Se istället chansen att vara den som pushar andra till valet att ta ett steg i rätt riktning.

Den första sidan av vanan handlar om dig själv och att inte lyssna för mycket på andra som döljer din röst. Den andra sidan av vanan handlar om andra och att vara den som får andra att lyssna på sig själva.

 

Att ständigt utveckla sig och sina övriga sju vanor

När man skaffar sig vanor är det lätt hänt att de stagnerar. När man har gjort några livsavgörande val och ställt upp några viktiga mål kan man känna sig nöjd och sluta att vara proaktiv och skapa målbilder. Den åttonde vanan handlar om att hela tiden fortsätta att göra nya val och sätta upp nya mål. Det gäller att bli bättre på att se vad som är viktigt och prioritera detta, att hitta nya och bättre vägar för att båda ska vinna, bli en bättre lyssnare och kommunikatör, hitta nya vägar för samarbete och fortsätta att leta efter sin egen röst (och fortsätta uppmuntra andra som ännu inte har hittat sin). Den åttonde vanan är alltså att skaffa sig den goda vanan att driva sig själv framåt, att lära nytt och lära mer, att finna motivationen och att vara dedikerad. Så länge den åttonde vanan inte stagnerar är möjligheterna stora att de andra vanorna fortsätter att förbättras och förfinas.

 

Vägen till framgång

Stephen Covey sitter inte inne på sanningen. Han har enligt sina undersökningar och sina erfarenheter kommit fram till åtta goda vanor som leder till framgång och han höll fast vid dem till sina sista dagar. Detta är dock ingen garanti för att alla ska lyckas genom att gå hans föreslagna väg. Som så många andra gånger understryker dessa goda vanor att det krävs ansträngning för att lyckas. Det finns inga lätta vägar.

 

 

[1] Forskare skiljer mellan ett proaktivt personlighetsdrag och ett proaktivt beteende. Dessa två sidor är dock så sammanflätade att det inte spelar någon större roll om man mäter personlighetsdrag eller beteende i relation till något annat. Resultaten blir i stort desamma.